onsdag 29 september 2010

Ways of seeing




John Berger skriver i sin bok:"Seeing comes before words. The child looks and recognizes before it can speak. But there is also another sense in which seeing comes before words. It is seeing which establishes our place in the surrounding world; we explain that world without words, but words can never undo the fact that we are surrounded by it. The relation between what we see and what we know is never settled."


För mig är det här a och o i mitt förhållande till bilder i undervisningen. En bild kan fungera som en port mellan fantasin, känslan och intellektet. Precis som en dörr till landet Narnia- man går igenom något och vips är man någon helt annan stans. Att visa en bild kan få igång en diskussion utan förutfattade meningar- när man vant eleverna vid sättet att arbeta -törs många fler komma med inlägg och ett mycket större mått av kreativitet flyter i klassrummet. Jag tror att bilder är ett av de viktigaste verktygen vi har runt oss och något man borde vara mer varsam med. Men det är också viktigt att ge detta verktyg till eleverna dvs möjligheten att öppna sig inför bilden och ta in det som finns. Det är ibland svårt att nå dit eftersom bombardemanget av bilder som de har runt sig är så enormt och reklamens utslätade bilder gör att många inte "ser" längre.

1 kommentar:

  1. Kommentar till citatet av Berger: Jag kommer ihåg mina första år utifrån bildminnen. Skulle kunna rita en karta över lägenheten vi flyttade ifrån när jag var sex. Och alltid: min kropp (vad jag gjorde, hur jag stod osv) i förhållande till rummen, omgivningen.
    För mig är skapandet som leken. Precis som du beskriver. Jag går emellan världarna. Ibland när jag kom till min ateljé (har den hemma nu och saknar en ny något så fruktansvärt) var det som att jag tog av mig "omvärldshuden". Lade dräkten ifrån mig på golvet och klev in i ateljén helt naken. Aldrig så ärlig som där och då. Visst byter vi och eleverna världar i skapandet/leken, men en faktor stör: tid och tidspress. Ofta är det vid lektionen slut som de verkligen hittat sin egen värld, och jag tycker alltid det är lika jobbigt att bryta. Jag vet ju hur det känns att vara där.

    SvaraRadera