Var på möte med konstkonsulenter från hela Sverige, Ulla Wiklund utvecklare inom skola och skapande skola, Lisa Öhman från konstfack och Nuva- en grupp i Västerås som arbetar för skapande skola projekt och nu försöker man arbeta fram en utbildning som kanske ska gå på konstfack. Blev glad när jag såg att Pia Bohlin är med i gruppen för jag tyckte mycket om hennes ideer. Spännande att vara med från "båda sidorna" både som lärare och som konstnär. Märker att det finns spännande utmaningar som jag inte riktigt visste fanns och som gör att jag förstår diskussioner bättre. Fast jag inte riktigt tror på beskrivningen som jag hört att"bildlärare blir sådana som inte riktigt kan bli konstnärer- eftersom jag anser att kunskapen runt lärandet och passionen för det kan vara drivkraft för varför man vill bli lärare. Men jag kan ha fel.... Fick en massa spännande tankar och material med mig därifrån. Bland annat texter ur alla kursplaner utom de estetiska ämnena och med estetiskt perpektiv. Tyvärr inte Gymnasiet som ju är min arena än så länge. Men det kändes som ett bra material att kunna utgå ifrån i diskussioner runt samverkansprojekt och behov av lärare.

Ännu lite experiment. Att öva och öva är viktigt. Vissa moment sitter nu och så mycket lättare det blir i hanteringen i allt.

Har skrivit om ett bildsamtal som egentligen halkade in bakvägen. Har lagt som sida.Kändes så bra för mig att få formulera och reflektera över det här arbetet som betydde mycket för mig.

Lite kul får man ju ha emmellanåt med fotoshop.Vygotskij talar mycket om barns behov av lek men jag tror att vuxna behöver leken ännu mer...
Den här pelikanen mötte jag i London förra våren.

Animera numera

Tänk om vi får det att fungera. Att göra är kul. Tekniken är inte så kul. Krånglig och ovänlig. Måste hela tiden överlistas.

kul på konstfack

Så många tips och roliga ideer. Tack alla fotostjärnor och kamerahjärnor! Det var kul att arbeta med er!Så genomtänkt och späckat innehåll. Hoppas på fler sådana dagar.

Digital kompetens

Digital kompetens låter stort och yvigt, men bör ses i kontrast till alla andra metoder vi har i vår hand som pedagoger. Det känns som det är en metod som förför- den får kosta hur mycket som hellst och ta hur mycket tid som hellst.
Jag tycker att Erstads indelning av den digitala kompetensen är bra men det som känns viktigast för mig är diskussionen när är den bra, när är den dålig, vad måste eleverna tränas i. Utifrån temat demokrati skulle jag vilja att mitt kollegie skulle diskutera hur lär vi oss själva och våra elever att använda den digitala kompetensen på ett bra sätt.
Blev betänksam när jag läste en artikel i VLT i fredags(lokaltidning) som berättade att vår kommun för två månader sedan köpte ett filter för sina datorer via en privat firma. Det kostar en halv miljon per år för tusentals elever och hundratalet anställda. Kommunens säkerhetsansvarige förklarar"Vi har köpt en tjänst av ett privat företag och givit dem riktlinjer på vilken sorts hemsidor som ska blockeras. Främst gäller det olagligt innehåll som barnporr, men även gamblingsidor och sidor med extrema åsikter."
Vem avgör vad som är extrema åsikter? Den just nu ledande skolpolitikern? Tjänstemän? Det här har gjorts utan att man ens diskuterat detta med medarbetare mfl. Jag anser att det är många sådana beslut som tagits när det gäller det digitala mediet. Nya människor som plötsligt får makt att bestämma över andra och anse sina beslut rätt. Samma artikel tar upp vilka sidor som är vanligast att elever och medarbetare går ut på och det är facebook. Vad har facebook med skolkunskap att göra eller socialtjänst? Jag menar inte att vara småsnål- men det är trots allt mycket av mina skattepengar som vandrar den här vägen samtidigt som vanliga pedagogiska metoder som grupparbeten, rollspel mm degraderas till andra klassens pedagogik opch de få grupprum som fanns på min skola numera är UF rum( ung företagsamhet). Vad räknas idag som viktiga pedagogiska metoder och vilka lärare ses som de som "är i framkant"? Eftersom lönen numer är kopplad till detta i alla fall hos oss känns det som att många bra pedagoger inte räknas längre för att de inte arbetar på nätet.
Det känns viktigt att fundera över dessa frågor och att samtidigt läsa t ex Roger Säljö där han talar om apropiering- dvs hur människor bekantar sig med, prövar och succesivt ökar sin förtrogenhet med att använda kunskaper och redskap i sociala handlingar. Det kanske är där vi är- i början av ett nytt redskap som innan det har apropierats måste testas på olika sätt. Riktlinjer för hur måste kanske komma först när man prövat det så pass länge så att man verkligen förstår effekterna av det.

Första myggan klar

Nu är min första mygga klar och ansökan till utställningen i London för den ivägskickad. Skönt. Nu har man en liten respit tills jag vet om den är antagen. Imorgon ska jag på årets andra begravning. Lite tufft men det går.