Digital kompetens

Digital kompetens låter stort och yvigt, men bör ses i kontrast till alla andra metoder vi har i vår hand som pedagoger. Det känns som det är en metod som förför- den får kosta hur mycket som hellst och ta hur mycket tid som hellst.
Jag tycker att Erstads indelning av den digitala kompetensen är bra men det som känns viktigast för mig är diskussionen när är den bra, när är den dålig, vad måste eleverna tränas i. Utifrån temat demokrati skulle jag vilja att mitt kollegie skulle diskutera hur lär vi oss själva och våra elever att använda den digitala kompetensen på ett bra sätt.
Blev betänksam när jag läste en artikel i VLT i fredags(lokaltidning) som berättade att vår kommun för två månader sedan köpte ett filter för sina datorer via en privat firma. Det kostar en halv miljon per år för tusentals elever och hundratalet anställda. Kommunens säkerhetsansvarige förklarar"Vi har köpt en tjänst av ett privat företag och givit dem riktlinjer på vilken sorts hemsidor som ska blockeras. Främst gäller det olagligt innehåll som barnporr, men även gamblingsidor och sidor med extrema åsikter."
Vem avgör vad som är extrema åsikter? Den just nu ledande skolpolitikern? Tjänstemän? Det här har gjorts utan att man ens diskuterat detta med medarbetare mfl. Jag anser att det är många sådana beslut som tagits när det gäller det digitala mediet. Nya människor som plötsligt får makt att bestämma över andra och anse sina beslut rätt. Samma artikel tar upp vilka sidor som är vanligast att elever och medarbetare går ut på och det är facebook. Vad har facebook med skolkunskap att göra eller socialtjänst? Jag menar inte att vara småsnål- men det är trots allt mycket av mina skattepengar som vandrar den här vägen samtidigt som vanliga pedagogiska metoder som grupparbeten, rollspel mm degraderas till andra klassens pedagogik opch de få grupprum som fanns på min skola numera är UF rum( ung företagsamhet). Vad räknas idag som viktiga pedagogiska metoder och vilka lärare ses som de som "är i framkant"? Eftersom lönen numer är kopplad till detta i alla fall hos oss känns det som att många bra pedagoger inte räknas längre för att de inte arbetar på nätet.
Det känns viktigt att fundera över dessa frågor och att samtidigt läsa t ex Roger Säljö där han talar om apropiering- dvs hur människor bekantar sig med, prövar och succesivt ökar sin förtrogenhet med att använda kunskaper och redskap i sociala handlingar. Det kanske är där vi är- i början av ett nytt redskap som innan det har apropierats måste testas på olika sätt. Riktlinjer för hur måste kanske komma först när man prövat det så pass länge så att man verkligen förstår effekterna av det.